Det är inte lätt det här med förskolebiten. Min pojke gillar verkligen att gå på dagis. Leka med kompisar, ha tillgång till en liten lekplats ute osv. Men nu har kommunen ändrat spelreglerna, så nu i höst när jag är hemma med lillasyster, får han bara vara där 8-11. Det blir lite tjorvigt.
Vi har förskola i grannbyn, och har därför valt att bara nyttja förskolan under tre dagar i veckan. Dessa dagar ska jag packa in och ur lillasyster, och åka 1 mil t o r, två ggr under de här tre timmarna. Och T själv tycker att det är så tråkigt att inte få äta lunch på dagis, så han ser ingen direkt mening att ens åka dit.
Nu är han inne på vecka nr två av att vara helt hemma med mig och sin syster. Jag har problem med en fot och kan inte köra bil, så då har det fått bli så. Och han är så mycket gladare, mer harmonisk, med jämnare humör. Jag kan inte låta bli att undra om det inte sliter på honom, lika mycket som på mig, med våra stressiga dagisdagar. Om han borde få tillbringa hela hösten hemma med oss istället. De leker så bra, han och hans lillasyster. Och vi går på små promenader med valpen, går ut i skogen, tar hand om kaninerna. Har det allra oftast rätt skönt, avslappnat och bra.
Men jag vet inte. Han är ju fyra år, han kanske har behov av den sociala biten.
Jag känner mig splittrad.