Igår låg lillfia på sängen och väntade på mig. Jag var tvungen att springa ett varv i huset och satte på speldosan åt henne så länge. Plötsligt blev jollret och "småpratet" helt tyst och jag trodde att hon hade somnat. Jag smög in i sovrummet och kikade på henne, men hon sov inte - tvärtom. Hon låg med stora ögon, vilt sprattlande. Hon hade lärt sig att styra sina händer, och plötsligt kunde hon slå på Laban så han for runt.
Lyckan i att lära sig nya saker! Aldrig är den så påtaglig som hos små barn.
1 kommentar:
Sån lycka :) Så fin hon är :) Kram
Skicka en kommentar