Vi har blivit med höns igen! Det är fantastiskt kul faktiskt. Att få gå ut till hönorna och kaninerna tillsammans med de små barnen. Mata, prata, klappa och titta. Det har fattats mig, mer än vad jag själv förstod. Men är man en lantis i själ och hjärta, så behöver man höns. Så är det bara.
Och ja. Hönan heter Malin. Döpt av min fyraåring, efter en av mina bästa vänner. Som han är lite förälskad i :) Tuppen heter Kurt. Döpt av mig, efter min mans chef. Som jag inte är lite förälskad i. Men som har ett bra gubbigt namn, vilket alla tuppar behöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar