För att visa att jag stödjer forskningen om barnhjärtan är en orsak.
För att jag är mamma till ett hjärtebarn är en annan.
Ett inlägg som det här går inte att skriva utan att tårarna stiger i ögonen och hjärtat blir en rädd liten boll i bröstet.
Men det känns viktigt att göra ändå. För om inte vi som har dessa små människor i våra liv orkar och vågar prata om det, vem ska göra det då? Hur ska andra människor då ens kunna få en glimt av den oro och skräck som det innebär att få ett hjärtebarn? Hur det är att lämna sitt nedsövda barn till operationssköterskorna och veta att snart ska de öppna upp hela bröstet och operera det där ohyggligt lilla hjärtat som kämpar på i den lilla, lilla kroppen?
Och vem ska då kunna berätta att: Titta här! Såhär var det för snart 7 år sedan. När min dotter var bara 4 dagar och hjärtopererades. När läkarna räddade hennes liv. Och det kunde de göra tack vare forskning och framsteg. Och nu lever hon. Härjar och bråkar, leker och utvecklas, precis som det ska vara när man är snart 7. Nu har hon tappat sin första tand och ser ut som den trollunge hon är. Tack vare pengar som fört forskningen framåt.
I februari kan man köpa hjärtepins för att hjälpa forskningen om barnhjärtan framåt. Man kan också ge en gåva direkt till Hjärt-Lungfondens insamling för att hjälpa till. Läs mer HÄR.
Så att fler barn ska få fortsätta finnas, få växa upp och bli vuxna människor.
För att fler barn ska få leva sina liv.
Här har jag tidigare skrivit lite om vårt hjärtebarn: Före och efter - med 3 år i mellan och även här: Ett annorlunda inlägg
5 kommentarer:
Men åh. Nu börjar jag nästan gråta här. Och plötsligt blev jag väldigt medveten om alla risker och faror och hjärtproblem. Tack för den upplysningen.
Jag ska genast leta upp en sån där pin att köpa och stödja.
Åh, nu börjar ju mina tårar trilla också <3 Så fint skrivet och en sån fin liten skrutta som ligger där alldeles pytteliten!
Dom är så himla duktiga våra läkaRE i Sverige måste man säga och tänk va mycket bra insamlingar som finns för att stödja all forskning dom gör för att förbättra prognoserna för dom stackare som är sjuka..vilken tur det gick så bra för er lilla dotter♥
kram
Vilket fint och starkt inlägg! Blev alldeles tårögd och var tvungen att bara sitta en stund. Vilken tur att det gått så bra för er dotter. Kan inte ens tänka mig hur maktlös man måste känna sig när ett så litet barn måste gå igenom så mycket. Skäms lite över att jag ojat mig så mycket över en simpel förkylning.. Stor kram!
Hamnade här av en slump, via en pysselblogg. Känner igen mig i ganska mycket. Jag är också en ung tant med förkärlek till pyssel och böcker och att teckna. Väntar vårt tredje barn och är hjärtmamma till Svante 2,5. Opererad två gånger för de många fel hans hjärta har. Skönt att läsa att din flicka mår bra idag, det gör vår Svante också. Och visst är man oerhört tacksam läkare, kirurger och annan personal i Sverige men också att vi fortfarande betalar skatt och får sådan här hjälp utan knussel med försäkringsbolag och annat som i vissa andra i-länder.
Kommer gärna tillbaka! Och förresten; grattis till bebisen! :)
Skicka en kommentar