Julstatusen

Adventsvecka alltså! Hög tid att dra igång julandet på riktigt. 

Idag ska jag skriva ut planeringslista för december. Känns bra att ha en, så jag inte behöver fundera så mycket på när saker ska göras sen. Jag är en människa som behöver struktur, planer och listor. I år mer än någonsin tror jag, för jag är lite mer borttappad än vanligt. Det är trångt i huvudet, och allt som ska hållas rätt på verkar inte riktigt få plats längre, om man säger så.... ;)

I november har jag:

* Bakat skurna pepparkakor tre gånger.

* Bakat saffranskaka.

* Köpt och lagt på julduk.

* Planerat och handlat hem till adventspaketen (i år blir det mest pyssel).

* Handlat klart alla julklappar, förutom något litet till maken. 

* Satt upp julgardiner och adventsstjärnor (i början på adventsveckan).

* Köpt hem julstjärnor och hyacinter. 

* Köpt nya julgranskulor.

* Köpt plastgran till lekrummet och ljusslingor till förstukvisten.

Känner ändå att jag inte är på banan riktigt. Jag vet inte, men det är nog tiden som går lite för fort i år. Snön som saknas, hösten som varit hur lång som helst. Svårt att få riktig julkänsla då. 

Men nu, när julbelysningen är uppe, och det riktiga mysandet kan börja, då blir det nog lättare i all fall.

Nu börjar den! Julen! 

Bästa saffranskakan

I helgen bakade jag världens bästa saffranskaka. Väldigt hög, fin och saftig. Perfekt faktiskt! 

Bästa saffranskakan:

200 g smör
2 ägg
2,5 dl socker
1 pkt saffran
1 sockerbit
1 ½ dl mjölk
4 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver

Sätt ugnen på 175 grader. 

Smält smöret och låt svalna. Vispa ägg och socker pösigt.

Stöt saffran tillsammans med en sockerbit och tillsätt till de vispade äggen, tillsammans med smör och mjölk. Blanda mjöl och bakpulver och rör ner i smeten.

Grädda i smord form i nedre delen av ugnen i ca 45- 50 min. 

Pepparkakor

Jag tänkte att jag skulle tipsa om dessa galet enkla och goda pepparkakor. Receptet kommer från "Jul med Ernst", och finns även på nätet. 

I första omgången hade jag köpt, flagad mandel i istället för hackad. Andra omgången (ja, jag har redan gjort degen två gånger!) uteslöt jag mandeln helt. Båda gångerna skippade jag cedroolja och pomeransskal, och gång nr två minskade jag dessutom sockret med 0,5 dl. 

Båda gångerna blev det riktigt goda pepparkakor. Första omgången blev lite sötare, kakorna hade en lätt smak av kolakakor, vilket var gott, men jag vill gärna ha lite krut i kryddningen på pepparkakorna, så jag kommer göra varianten med mindre socker även i fortsättningen. Gillar att de har mycket smak och är ganska hårda och knapriga. Och som sagt, galet enkla att göra! De funkar utmärkt att baka ut redan samma dag, likväl som de funkar att ha en rulle på lut i kylen.

Amelia jul

 

Jag slutade köpa Amelia Jul för flera år sedan. Tyckte att det var samma, samma år ut och år in. Men så åkte vi Finlandsfärja i helgen, jag och maken. Jag hade glömt min bok hemma på byrån. Ville ha något att bläddra i, så jag gav just Amelia Jul en ny chans. Det är jag glad för! Så himla mysig! Massor av julkänsla och massor av recept som man blir sugen på att prova på. Precis som det ska vara.

Kan förövrigt meddela att mitt köpstopp för jultidningar och julsaker går sådär. Två tidningar, en bok, julgranskulor och så lite granpynt. Oj :) 

Hoppsan

Råkade visst göra lite pepparkaksdeg. Jag som skulle börja jula efter helgen. 

Men nej. Tålamod är inte min starkaste sida precis.

Fixa julen

Den här boken tipsade Erica om för ett tag sedan. Och som den julnörd jag är blev jag jättesugen och började genast surfa runt och kolla priser. Hade jag inte hittat den till nedsatt pris då, hade jag förmodligen inte köpt den, men jag är en sucker för rea, så jag slog till. (Känslan av att fynda liksom!) Leveranstiden var toklång, men igår låg den äntligen i brevlådan. 

Så fin bok! Jag hade kanske förväntat mig mer allmänt "julande" och inte fullt så receptbetonat. Men det gör ingenting, för boken är fantastiskt fin, och känns som en perfekt julkokbok! Här finns nog alla julrecept jag kan tänkas behöva, och det känns suveränt att ha allting samlat på ett ställe såhär. Det finns en hel radda jag hoppas hinna prova redan i år, och så snart jag kommer hem från min minisemester i helgen, ska julstökandet dra igång har jag tänkt. 

Nästa vecka hoppas jag att jag är laddad med ny energi och har ork att baka och stöka, för det är helt klart det bästa man kan använda november till :)

Att väcka den björn som sover

Jag red igår. Första riktiga ridturen på mer än sju år. 

För så länge är det sedan vi sålde mina hästar, vår lilla gård, och flyttade upp hit till skogsbrynet. Det var en miss att inte köpa ett hus med stall. Jag borde ha fattat hur mycket jag skulle längta häst efter bara något år eller två. Men nu är det som det är. Och en dag, inte för långt borta förhoppningsvis, kommer jag ha både gård och hästar igen. 

Hur som helst. Igår red jag hos en av mina vänner, på hennes fina häst. Jag var så nervös, fjärilar i magen är inte nog för att beskriva det. Jag har alltid varit en lite försiktig ryttare, precis som jag är som människa. Och med ett par otäcka olyckor som sitter som skuggor i bakhuvudet, och sen sju års uppehåll... Jo. Lite nervös. 

Men någonstans när vi skrittat förbi kossor, vedmaskin och bönder som jobbade, in i skogen, så hände det. Det där sköna när man bara sitter där. Skrittar mellan träd på mjuka stigar. Pratar lite med en vän. Ganska trygg, med oändligt många kilo vänlig jätte under sig. Så fint.

Och nu. Allt jag kan tänka på idag är när jag ska komma ut igen. När kan jag skaffa häst? När hittar jag min gård? När, hur, går jag vidare? Jag behöver mer häst under mig, mer man mellan mina fingrar, mer mule mot min hand.

Den där längtan som jag gömt. Den där björnen som slumrade i mitt bröst. 

Nu är den vaken.

Myspremiär!

Ja, just nu gör jag det här. Dricker julmust och läser jultidning. 

Mysigaste sysslan på länge :)

Helgens bästa

Hönapöna Malin och tuppen Kurt

Vi har blivit med höns igen! Det är fantastiskt kul faktiskt. Att få gå ut till hönorna och kaninerna tillsammans med de små barnen. Mata, prata, klappa och titta. Det har fattats mig, mer än vad jag själv förstod. Men är man en lantis i själ och hjärta, så behöver man höns. Så är det bara. 

Och ja. Hönan heter Malin. Döpt av min fyraåring, efter en av mina bästa vänner. Som han är lite förälskad i :) Tuppen heter Kurt. Döpt av mig, efter min mans chef. Som jag inte är lite förälskad i. Men som har ett bra gubbigt namn, vilket alla tuppar behöver.

Förskolans vara eller icke vara

Det är inte lätt det här med förskolebiten. Min pojke gillar verkligen att gå på dagis. Leka med kompisar, ha tillgång till en liten lekplats ute osv. Men nu har kommunen ändrat spelreglerna, så nu i höst när jag är hemma med lillasyster, får han bara vara där 8-11. Det blir lite tjorvigt. 

Vi har förskola i grannbyn, och har därför valt att bara nyttja förskolan under tre dagar i veckan. Dessa dagar ska jag packa in och ur lillasyster, och åka 1 mil t o r,  två ggr under de här tre timmarna. Och T själv tycker att det är så tråkigt att inte få äta lunch på dagis, så han ser ingen direkt mening att ens åka dit. 

Nu är han inne på vecka nr två av att vara helt hemma med mig och sin syster. Jag har problem med en fot och kan inte köra bil, så då har det fått bli så. Och han är så mycket gladare, mer harmonisk, med jämnare humör. Jag kan inte låta bli att undra om det inte sliter på honom, lika mycket som på mig, med våra stressiga dagisdagar. Om han borde få tillbringa hela hösten hemma med oss istället. De leker så bra, han och hans lillasyster. Och vi går på små promenader med valpen, går ut i skogen, tar hand om kaninerna. Har det allra oftast rätt skönt, avslappnat och bra. 

Men jag vet inte. Han är ju fyra år, han kanske har behov av den sociala biten.

Jag känner mig splittrad. 

Banankaka ftw

I onsdags fyllde jag år. Och i brist på bananbakelser, som är mina favoriter, bakade jag banankaka. Hälsokaka kallas den i receptet, och bara namnet gör ju att en extra bit gärna slinker ner utan minsta dåligt samvete. 

Jag säger inte att den var lika god som en bananbakelse (inget är lika gott som bananbakelse), men ändå. Tillsammans med lite vispad grädde - jättegott! Väldigt jättegott till och med.

Magisk septembermorgon

Det är sällsamt tyst ute. Fuktigt och liksom mjukt. Som att vara under ett täcke.

Om trollen skulle kika fram ur skogskanten, eller älvorna komma smygande över den nyslagna vallen. Skulle knappt bli förvånad.

Veckans matsedel

En del av varför jag bytte tillbaka blogg, nu när bloggsuget kom tillbaka lite, var att jag märkt hur jag har sökt mig tillbaka hit under året som gått. Letat bland recept efter saker jag lagt upp här för längesedan.
Så nu tänkte jag att jag skulle börja samla mina veckomatsedlar här också. Jag har dem på papper, jag har testat en särskild app, jag har dem i anteckningarna på paddan... Vet aldrig riktigt var jag ska leta, när jag vill hitta mina egna enkla matförslag till trötta vardagskvällar. Men här? Då borde jag ju rimligen hitta dem igen.

Matsedeln v 37 (i frysrensningens tecken):

M. Falukorv, makaroner, stekt vitkål

T. Het fisksoppa
O. Kycklinggryta med vitlök, ris, brysselkål
T. Falukorvsgratäng med palsternacka, potatismos, kålmos
F. Kantarell- och köttfärsstroganoff, spagetti, lchf-spagetti
L. Falukorv och makaroner, brysselkål
S. Hemmagjorda hamburgare, kroketter, kålrotspomme, hemmagjord chilibea

En helg av firande

Min yngsta son fyllde 4 år förra måndagen. Fyra år! Känns som han kom till oss ungefär igår. Plus att han liksom är TREÅRINGEN personifierad. Han är den där busiga, finurliga, nyfikna lilla ungen, precis som jag tänker mig en treåring. Men hur som helst. Nu är han fyra. Snart arton. Tiden springer. 

I helgen firade vi hans födelsedag med släkten. Ena halvan i lördags, andra halvan i söndags. Vi har fikat och fikat och fikat. Ändå har jag fika kvar fortfarande. Till eftermiddagskaffet idag kommer det att bli browniekaka och grädde. Inte för att jag klagar alltså ;)

Skogspromenad

Den här hösten tar sin början på ett väldigt fint sätt tycker jag. Helt underbart med de här soliga, varma dagarna, som är någon slags blandning mellan sensommar och höst. Fleecejacka och mössa på morgonen, t-shirt på eftermiddagen. En skön tid. 

Igår gick vi på en förmiddagspromenad i skogen. Ett slags test, för att se om det går att promenera i skogen med en ettåring, en fyraåring och en fyra månaders hundvalp. Och det gjorde det. Väldigt bra tom, och vi hade en riktigt mysig timme, där vi strosade fram i ettåringsfart. Det lektes med pinnar, petades på svampar, och tittades efter hackspettarna som vi hörde däruppe i trädtopparna.

Barnen glada över äventyret, monsterhunden lycklig över friheten och jag nöjd över att få en stunds ro. 

Nämen hej!

Jag har drabbats av hemlängtan. Det blev med den här bloggen, som det kan bli när man flyttar. Gammalt och invant tråkigt byts mot något nytt och lite mer spännande. Men. Efter ett tag. Hemlängtan! Till det vana, trygga. Där all historia finns, där man lämnat bitar av sig själv.

Till sin före detta bostad kan det vara svårt att flytta tillbaka. Men till en blogg? 

Fullt möjligt faktiskt.