Att gå vidare

Vad det gäller bloggen. Jag har liksom fastnat.
Det är dags att gå vidare.

Nu finns jag här.

Hej hösten

Jaha, nu är hösten här på riktigt. Man måste ha jacka på sig, annars blir man kall. De minsta måste ha mössa på huvudknoppen, och stövlar är det enda rätta när man lufsar ut på morgonens blöta gräsmatta. Men det är rätt okej faktiskt. Jag välkomnar hösten, försöker tänka att den är en nystart efter en ganska jobbig sommar. Jag hoppas att jag ska hitta tillbaka till mig själv lite grann. Kunna landa i mig, ankra mig därinne och bli lite mer hel och samlad.

Min älskade, men i år förskräckligt eftersatta, trädgård håller också på att samla sig inför kallare tider. Trots att mycket nu är på väg att ge upp helt, så tycker jag att det är något skört och vackert med just den här tiden. Trädgården kan konsten att somna in med stil.

Amen vad gör jag då hela dagarna?

Eftersom jag inte hinner blogga längre? Ja, tittar man på Instagram så verkar svaret vara: äter. 

Egentligen tar väl själva tillagningen mer tid än ätandet. För äter gör jag ganska snabbt. Alla som någon gång haft en bebis vet vad jag pratar om...

Faktum är att det är lite nya matvanor här hemma. Jag bestämde mig för att min lunch alltid ska vara vegetarisk (undantaget om det finns rester över), att vi verkligen ska se till att använda upp alla rester och slattar så att inte mat kastas, och att vi ska ha en vegetarisk middag i veckan. Det går faktiskt över förväntan bra. Visst, mannen "glömde bort" och undrade var köttet tagit vägen och barnen är lite gnälliga och skeptiska till veggomaten. Men ändå. Alla äter, och som med alla nya vanor måste de få nötas in lite innan de blir till vardag.
Själv tycker jag det är kul med lite nytt tänk. Att sitta och leta recept på nya, spännande maträtter är en skoj sysselsättning, och både att skriva matlista och att laga maten blir roligare när det inte är samma gamla korv dag ut och dag in.

Och med det sagt... Nu ska jag gå och steka falukorv och koka lite stuvade makaroner ;)

Hej å hå

Ja. Man skulle kunna säga att det går galet bra att blogga nu när höstterminen kommit igång. Fast det vore ju att ljuga, och sånt sysslar jag inte med. Så nej, bara att konstatera att det går väldigt, väldigt trögt.

Jag är trött. Så himla trött. Barnen är också trötta. Så vi går här och gnäller, gnatar och småtjurar hela eftermiddagarna. Inte så mysigt. Men det är ju så här, första veckan efter sommarlovet är alla som urvridna trasor. Så barnen bråkar, leker övertrötta skriklekar och tittar på tv lite mer än vanligt. Jag dricker kaffe och dricker kaffe och dricker kaffe.

Nästa vecka ska vi vara piggare och gladare. Och ha lite mindre halsbränna.

Mot nya tider

Stora barnen började skolan igen idag. Lillebror börjar dagis imorgon. Nu är verkligen vardagen tillbaka igen.

Men det är rätt skönt ändå; att få sätta nya rutiner och få vara lite ifrån varandra om dagarna. Speciellt barnen behöver lite tid ifrån varandra, så det här blir nog bra.

Hej Bloggen! Kanske ses vi oftare från och med nu.

Sommar sommar sommar!

Idag har vi haft en riktigt härlig sommardag! Trots att det inte är semester än, så har känslan av den funnits där.

På förmiddagen gick jag en långpromenad med bebis, och äldsta sonen följde med på sin cykel.
Då plötsligt när jag gick där, med min yngsta och min äldsta... När gruset knastrade lite, solen sken och luften doftade av varm jord och hundkex så landade sommaren i mig. Glädjen liksom bubblade upp i magen och jag kände livet rusa genom kroppen.
Så otroligt underbart.

På eftermiddagen tog vi en tur med båten. Åkte till en liten ö, landsteg i vattenbrynet. Satte oss på ett gammalt omkullblåst träd och fikade lite. Gick på upptäcktsfärd. Storsonen hittade en liten padda, små arga rödmyror hittade mina fötter. Badade lite försiktigt i vattenbrynet på andra sidan ön. Fikade lite till innan vi åkte hem. Två nöjda vuxna, två trötta men glada barn. En arg 2åring som ville bada mera och en väldigt trött bebis.

Härliga sommar. Idag älskar jag dig.

Äntligen

Äntligen blev det lite sommar hos oss här i skogskanten. Den här veckan har förmiddagarna spenderats i trädgården. Jag har försökt hinna läsa lite (gudars vad lång tid det tar att ta sig igenom en bok nuförtiden), barnen har lekt och bebis har sovit förmiddagslur i vagnen med humlesurr i öronen. Så himla underbart! Nu hoppas jag verkligen på många många fler såna här dagar. De behövs läggas på hög inför höstmörkret som oundvikligen dyker upp om några månader.

Men just precis nu.
Sol, humlor och träd som prasslar lite i sommarljumma vindar. Nu är det gott att leva.

Till Sandra

Just nu sitter jag i soffan och söver lilla A. Övriga barn ligger i sina sängar och somnar förhoppningsvis precis när som helst. Nere i köket står maken och lagar middag till oss två. En liten gnutta sent kanske, men det har inte hunnits med tidigare, och nu är vi hungriga!
Snart, snart ska vi hugga in på kött, majskolvar, pomme och bea. Gudagott ska det bli.

Dagen har tillbringats på östkusten, med sill och potatis, jordgubbar, håvar, klippor, majstång och sol. Även regn, kalla vindar och syskonbråk har förekommit, men det struntar  vi i att tänka på. I stort har vi haft en riktigt fin midsommarafton :)

Sådär ja. Jag vet inte om du blev så road Sandra, men bättre än såhär kan jag tyvärr inte prestera mitt i natten på fastande mage. Och borde inte du skita i bloggandet nu ändå... och föda lite barn istället?

Skogsutflykt

Igår var båda stora barnen hemifrån på olika roligheter, och vi ville hitta på något roligt för lillebror i familjen. Så vi åkte ut i skogen. Juice, bullar, kakor, pinnar, stenar och vattenpölar är alltid en given succé!

Glömde filten hemma såklart och fick fika i bilen istället, det går ju det med. Får man dessutom sitta i storasysters stol när man fikar, så är det bara kul.

Gick på en härlig skogspromenad. Såg älgspår och hovavtryck. Kände hästlängtan slita och dra i mig.

Såg två grävlingsungar också faktiskt, men då hade batteriet i fånen dragits slut av att leta nät uppe i storskogen, så dem fick jag inte på bild.

Lillebror lekte i vattenpölar så till den grad att han fick åka byxlös hem.

Alla små förrädiska små tjärrpölar fick han dock hålla sig borta från. Annars hade väl hela ungen suttit fast...

När regnet kom (igen) knallade vi tillbaka till bilen och åkte hem.
Glada, lite trötta, myggbitna. Och en av oss väldigt blöt :)

Sommar

 

Sommar. Och snart sommarlov! Nu har barnen sin sista skolvecka och sen ska vi vara lediga hela sommar´n lång.
På gott och ont.

Jag kommer att få härja på bråkiga barn dagarna i ända, men vi kommer också få lugnare dagar, inte så många tider att passa, glass i trädgården, gräs mellan tårna och många mysiga filmkvällar.
Så ja. Trots lite fladder i magen. Jag ser fram emot vårt första sommarlov som fyrbarnsfamilj.

Besatt

Jag är besatt av Hipstamatic-appen på min Iphone. Kan ta hur många kort som helst på samma motiv med en mängd olika inställningar. Sen sitter jag och förundras över hur känslan skiljer sig åt mellan bilderna.

Kan förövrigt konstatera att både största fördelen och största nackdelen med att ha införskaffat en Iphone är hur mycket kort jag tar. Galna mängder blir det. Men samtidigt glöms ju den riktiga kameran bort lite grann, så kvaliteten blir ju inte ens i närheten av lika bra som annars. Men kul är det. Precis som systemkameran är jätterolig, fast på ett annat sätt.
Same, same. But different, helt enkelt.

Hämta andan

Allt gick bra i förra veckan. Dottern opererades på tisdagen och kom hem igen redan på torsdagen.
Men det känns lite som om luften har gått ur oss. All anspänning har släppt nu och förhoppningsvis var det här den sista etappen på en ganska tuff vår.

Nu ska vi försöka vila upp oss lite och ladda om. Andas.

Sommarens första dag

Jag är off just nu.
Sedan i höstas har vi väntat på operationstid för vår äldsta dotter, och för tre veckor sedan kom den. Sedan dess har jag gått runt med huvudet under armen. Tankarna förvirrade och splittrade. Känslorna på precis samma sätt. Så skönt att få det gjort! Äntligen. Nej! Stopp! Jag vill inte vill inte vill inte!

Imorgon skrivs hon in, på tisdag opereras hon. Det är inte hjärtat den här gången, och det hjälper lite när oron härjar i bröstet. Men bara lite.

Att lämna henne på operationsavdelningen den där första gången, för snart sju år sedan, är det värsta jag varit med om. Det är nästan overkligt obehagligt att vi nu måste göra det igen. Eller egentligen inte vi. Jag måste vara hemma med våra andra barn. Att vänta på besked om att hon vaknat och allt gått bra, utan min man, känns förskräckligt. Och för honom, att behöva sitta ensam på sjukhuset med sin oro, det gör ont att tänka på. Vi borde kunna luta oss mot varandra, men det går inte den här gången.

Jag önskar bara att allt ska gå bra. Och jag längtar tills slutet på veckan, när vi är samlade här igen, hela familjen under samma tak.
Så som det ska vara.

Slätar över bajsprat med ljuva bilder

 Jag funderade tidigare idag på varför jag tycker att jag inte hinner att blogga. Jag gör ju just ingenting om dagarna, förutom den vanliga vardagliga markservicen. Vilken iof är ganska omfattande med fyra barn, varav en bebis. Men ändå. Så jag tänkte att idag ska jag ta tag i det här, och här ska bloggas. Började med att pilla lite med några bilder...

Ja. Precis då bajsade lillskruttan så det skvätte över kommungränserna. Bajs överallt. Få av kläder, duscha av henne över handfatet med hjälp av tillbringare och vattenkokare eftersom varmvattnet var slut. Klä på, sanera skötbord, byta om på mig, gå ut med bajspåsen. Vädra, fixa fram ny napp, som inte ramlat ner i bajset tidigare, och så lägga trött bebis för vila. Plocka ihop tvätthögar och städa undan i badrummet. Under tiden hojta åt tvååringen så han inte hyssar till det alltför mycket medan mamman är upptagen med annat.

Och ungefär där slutade jag undra varför jag inte bloggar oftare ;)

Lyckan i att lära sig

Igår låg lillfia på sängen och väntade på mig. Jag var tvungen att springa ett varv i huset och satte på speldosan åt henne så länge. Plötsligt blev jollret och "småpratet" helt tyst och jag trodde att hon hade somnat. Jag smög in i sovrummet och kikade på henne, men hon sov inte - tvärtom. Hon låg med stora ögon, vilt sprattlande. Hon hade lärt sig att styra sina händer, och plötsligt kunde hon slå på Laban så han for runt.

Lyckan i att lära sig nya saker! Aldrig är den så påtaglig som hos små barn.

Att sjunga ensamhetens lov

Utsikten från kaffekoppen är det inget fel på. Och kaffekoppen i sig lär behöva fyllas mer än en gång idag. Det behövs bara lite extra bebisgnölande på natten för att jag ska känna mig som en urvriden trasa dagen efter.

Nu sitter jag här och samlar mig lite inför dagen. Idag är lillebror på dagis och storasyskonen i skolan. Bara jag och bebis hemma i flera timmar. Vilket är en av veckans höjdpunkter faktiskt.
Så får man säkert inte säga som mamma, men jag säger det ändå; ack så skönt att vara hemma (nästan) själv, ha det tyst och lugnt omkring mig och få tänka en och annan tanke från början till slut utan avbrott. Lyx.

Igår

Vi byggde en kaninbur, hade vårröj i trädgården, åt glassstrutar, låg på en filt och tittade på segelflygplanen, hade pizza-picknick i gräset och rent allmänt bara njöt av en underbar försommardag :)

Bildkavalkad från valborgshelgen

I fredags fick jag två roliga paket! Ett med nagellack och concealer från ELF. Det var första gången jag handlade därifrån, och jag blev väldigt nöjd. Det ska erkännas att nagellacksfärgen Minty Cream inte var riktigt som jag hade tänkt mig... Jag vet inte om jag tycker att den är rätt snygg, eller helt gräslig, men den var väldigt hållbar iaf. Jag målade naglarna i fredags och den har ännu inte börjat flaga. Lite smått fantastiskt.

Paket nummer två innehöll en bärsele från Ergobaby. Finfina grejer tyckte liten A och somnade som en stock efter att först kräkts lite på mig.

För att göra av med sista påskmarängerna avslutades kvällen med marängswiss. Sjukt gott såklart :)

I lördags var vädret ljuvligt och jag tog barnvagn med tillhörande bebis och gick på en riktigt skön tvåtimmars-promenad.

Söndagen bjöd på premiärtur med vår nyligen införskaffade lilla båt. Härligt! Det var lycka att åka ut på en liten sjö, stanna och fika medan båten guppade lite lugnt.

Valborgsmässoafton tillbringades bl a på soptippen, där vi gjorde oss av med en hel del grejer som legat och skräpat här hemma. Och på kvällen blev det brasa och fyrverkerier. Den första vi åkt på sedan vi fick barn faktiskt. På fötterna satt mina nya gladskor med rosor. Jag gillar mönstret men tycker att modellen får mina fötter att se väldigt stora ut. Lite Pippi-varning. Men ja. Det bjuder jag väl på då.

Första maj och strålande sol. I växthuset, där jag drack mitt morgonkaffe, var det hela 30 grader varmt. Sommarfeeling!

Sen bar det ut på sjön igen, den här gången var det fiskedags för barnen. Det gick bra en stund och då var det alldeles mysigt och underbart. Men sen tröttnade lillebror på att sitta still, kaos (eller nja... men nästan iaf) utbröt och vi åkte hem och grillade istället.

Och vips så var det vardag igen.

Snart maj

 

 Det är alldeles galet hur fort den här våren gått. Tiden ändras när man får barn, och ju fler barn desto fortare går det. De familjer som har 10 barn... hinner de ens märka när dagarna skiftas?
Och i nästa vecka blir det maj. Första sommarmånaden! Sen svischar det bara till, och så är det höst igen. Men det ska man ju inte tänka på nu förstås. Nu ligger allt härligt framför oss. Massor av tid ute, förhoppningsvis massor av sol och bad, barfotabarn och glass i solen. Som jag längtar efter sand mellan tårna och lugna morgnar med kaffe i utemöblerna!
 
Och nu alltså... helt ärligt. Jag hade en plan med det här inlägget, men jag har tv:n på samtidigt, och där såg jag på Så levde de lyckliga. Väldigt bra om äktenskap och relationer. Och i just det här avsnittet som rullade nu var det dessutom en familj med hjärtebarn. Så nu har jag glömt vad jag hade tänkt att skriva. Hoppsan :)

Därför avslutar jag detta förvirrade inlägg med:
Hurra för våren! Och om du inte redan har sett Så levde de lyckliga, så finns det på svtplay. Värt att se!

 

Leklera

Idag är det ledig dag från dagis för lilleman T, så han och jag kommer antagligen att baka muffins. Det har blivit en vana att göra just det på hans lediga dagar. Han fullkomligt älskar att baka, och redan innan de andra barnen och pappan var ute genom dörren i morse ville han att vi skulle börja dra fram mjöl och bunkar. Så senare ska här väljas formar och röras i smet.

Men man kan ju inte baka muffins hela dagarna, och då är leklera en rätt kul grej att sysselsätta sig med en stund. Både för små och lite större barn.

Här får ni ett kalasbra recept på en lera som inte behöver förvaras i kylskåp.

0,5 dl matolja
5 dl vetemjöl
2 dl salt
2 msk alun eller citronsyra
4 - 5 dl vatten
Karamellfärg 

Blanda vetemjöl, salt och citronsyra/alun i en bunke. Koka upp vatten och tillsätt olja och färg i det. Häll vätskan i bunken med de torra ingredienserna. Blanda väl.

Förvara i plastpåse.