Igår satt jag och läste på en gammal bekant blogg, nämligen Tomtens dotter, som jag tappat bort en stund, men nu hittat tillbaks till. Och som titeln antyder, så handlar bloggen till stor del om jul. Nu är det så att jag är en julgalning av stora mått,och att läsa julbloggar är lite farligt för min hälsa tror jag... Jullängtan slog till ordentligt! Vad gör man då? Man kan ju inte börja julpynta i oktober (väl...eller?).
Nej, man bakar pepparkaksmuffins såklart! Jag använde Tomtens dotters grundrecept på muffins, det hittar ni här, och lade till 2-3 tsk pepparkakskrydda (och det gick åt ca 3 msk mjölk). Min matberedare har packat ihop, så jag körde med elvispen istället, och det gick det med. Muffinsarna blev jättesaftiga och fina, inte det minsta torra dagen efter heller kan jag meddela ;)
Parallellt med muffinsbaket gjorde jag småfrallor till soppan vi skulle äta till middag. Dessa blev också kanonbra. Receptet kommer från Matklubben, originalversionen hittar ni här.
Så här gjorde jag mina:
Enkla frallor 20 st
50 g jäst
5 dl vatten (37 grader)
1 tsk salt
0,5 dl farinsocker
1,5 l mjöl
1 ägg
1 ägg till pensling
Lös upp jästen i vattnet. Blanda i övriga ingredienser och låt jäsa i 30 minuter. Forma degen till bullar och jäs i ytterligare 30 minuter.
Pensla med ägget.
Grädda i 200-225 grader i ca 10-15 minuter.
Jag la alla frallor på samma plåt, det blev lite trångt, men det blev bra ändå, och väldigt smidigt att grädda allt på en gång.
5 kommentarer:
Det var INTE meningen att riskera din hälsa :-)
Kul att du testat muffinsreceptet. Ännu roligare att du blev nöjd. Det är verkligen ett KUNGrecept tycker jag.
Ja jag är supernöjd att vi valde att måla dom vita ändå =D
ohh hrrmff prata inte om jul!! jag blir alldeles te mej då!! =D
Åh pepparkaksmuffins....
shit jag vet knappt om jag vågar besöka Tomtens blogg! Jag håller på att avvänja mig att börja julfirandet i slutet av augusti. Mannen håller på att bli galen av att behöva dras med julpyntet från början av november!
Åh tack Anna!
Dessvärre kan jag nog inte riktigt trivas såhär, inte i längden. Ligger på 85 kg till mina 169 cm och det känns i kroppen att det är för tungt. Innan jag vart gravid låg jag på 76-78kg det kändes mycket bättre och orken fanns med på ett annat sätt.
Men det är verkligen inte lätt att bli av med mammakilon när dom inte trillar bort av sig själv. Som det verkar göra för vissa lyckliga själar! ;)
Hoppas du får en fin kväll och njuter av muffins!
Älskar julbloggar så jag är överlycklig varje gång jag hittar en, tack för tipset!
sv: Ja lägg gärna ut receptet på de bullarna, skulle vara skoj att prova någon gång :)
Skicka en kommentar